Om jag ska vara ärlig så har mina senaste födelsedagar inte varit så jättelyckade. Nu när jag fyllde 17 ägnade jag dagen till att packa; dagen innan hade jag kommit hem från pappa och dagen efter skulle jag till det där lägret jag talade om innan (se inlägget "Min tro")  så jag packade ut allt som skulle tvättas och packade in det nya.

Året innan var jag på konsert i Växjö, men den slutade inte riktigt som jag ville, jag kom inte riktigt hem som jag skulle vilket gjorde att jag inte kunde åka iväg på en grej jag skulle på.

Jag fyller år den 7:e augusti (fyller du år då eller känner någon som fyller år då; säg till mig för jag har ALDRIG hört talas som någon som fyller år samma dag som mig) och då har nästan alltid alla mina kompisar varit bortresta någonstans, så det har aldrig riktigt varit någon höjdare för mig att fylla år.

Jag kanske kan ha någon fest eller liknande när jag fyller 18, det vore kanske något:)

När jag fyllde 11 var det ganska bra minns jag, jag fick en mobiltelefon och lego (jag har alltid älskat lego) som jag önskat mig, Hogwartslegot om jag inte minns fel, och det satt jag och pysslade med under dagen. Sedan kom gäster och vi åt MAAASSSAAA tårta och allt som hör till och det var riktigt mysigt!

Den allra bästa var dock när jag fyllde tre år. Detta är ett väldigt tydligt minne för jag vaknade väldigt tidigt på morgonen och gick in i vardagsrummet där mamma satt och blåste massa ballonger (det var kolmörkt ute, det var alltså riktigt tidigt) och jag minns att mamma sa "Nämen Stina Lise vad gör du uppe? Du fyller ju år idag, gå och lägg dig igen". Jag rusade tillbaka till sängen och låg på helspänn, hur kunde jag inte veta att det var min födelsedag lixom?! Sedan kom mamma in tillsammans med mina två barnavakter som bodde hos oss då (min kusin och hennes kompis som bodde hemma hos oss under några veckor och passade mig på dagarna när mamma var på jobbet) och sjöng. Jag minns att jag blev jättearg på mamma för hon sjöng fel låt, hon sjöng födelsedagssången från "Grodan boll" men det skulle ju vara "JA må han leva". Fast jag glömde bort att vara arg när jag såg att fått MASSA presenter. Jag öppnade dem och jag fick bland annat en tusenfoting med massa fötter och kroppsdelarna var i olika färg och så hade den skor på sig, och den var så fin. Om jag har kvar den så ska jag ta kort och visa:)

Sedan kom det bästa, och det var från mina kära barnvakter, och det var GULDFISKAR! Jag hade fått tre livs levande Guldfiskar, tre eftersom jag var tre år gammal och jag kunde knappt tro att det var sant. De var MINA och ingen annans. Och som jag älskade dessa! Att jag och min kompis Sandra (min bästa kompis från Sthlm som jag bodde vägg i vägg med) låg och gosade med dem är en helt annan historia, men det visar ju på hur mkt jag älskade dem:) Vad som hände sen minns  jag inte, jag var väl för liten, men det jag precis berättat om är inpräntat innanför pannbenet:)

Det var den bästa födelsedagen tror jag, och från och med nu satsar jag på lite bättre födelsedagar att minnas tillbaka till, precis som det ska vara!