Dom flesta vet väl vad det är jag saknar, och det är ju såklart min pappa. Jag saknar honom så enormt mycket så det finns inte.

Han bor ju som sagt i Danmark vilket som tur är ganska nära, men i och med att jag går i skolan så kan jag inte åka och hälsa på honom så ofta jag skulle vilja, och det är väldigt synd...

Han kommer och hälsar på mig och jag honom några gånger om året och det är så härligt, men att skiljas åt är så jobbigt. Det går ju bra och så, men jag blir alltid så ledsen och så har det alltid varit. Dock var det ännu värre när jag var liten då jag kunde gråta mig till sömns flera dagar innan vi skulle skiljas åt.

Jag älskar honom så mkt och det är just därför jag saknar honom så mkt. Och det är ju bra att man saknar, det visar ju verkligen att man gillar personen och att man bryr sig. Saknad är otroligt jobbigt, men det gör det ju så mycket bättre när man väl träffar personen igen:) Inget negativt som inte för något gott med sig, även om det är svårt att tro så stämmer det;)

Jag älskar dig pappa, även fast du inte vet hur man använder en data så älskar jag dig:)

Btw, han var ju sjuk i lunginflamation under förra veckan, men han mår som tur mycket bättre nu. Då blir fröken Stina Lise GLAD!:)

Jag hann inte med att göra dagarna igår, så därför blir det 2 stycken nu istället:) Här kommer den första som är "Min favoritplats".

Min favoritplats är väldigt svår att specificera, det finns ju så många olika platser jag gillar.

Jag gillar platser som får mig att känna mig trygg och glad och de platserna är ofta där min familj och mina vänner finns:)

Jag älskar att vara hos pappa, jag älskar hans hus och stranden och läget och utsikten och att jag får vara med pappa och bröder och deras familjer.

Jag älskar också att vara hos mormor och att få vara med henne, det är just därför vi så ofta åker och hälsar på:)

Jag älskar att gå på caféer och fika. Det är (oftast) så lugnt. Man tar sig tid att koppla av och bara sitta och titta ut och se hur människorna rusar förbi i viktiga ärenden osv. medan man  själv sitter där och tar det lugnt. Det allra bästa är om han har ett par trevliga tjejkompisar med sig! Sådana platser gillar jag också.

Sen trivs jag ju väldigt bra hemma också, älskar att vara hemma med mami och ha filmkvällar och sånt, det är så mysigt!:) De är mina favoritplatser!:)

God morgon god morgon!

De flesta av er ligger förmodligen och sover just nu, men inte jag för jag sitter i skolan -.-

Jag fick skjuts idag av mammas arbetskompis när de båda skulle till jobbet, hon kommer och hämtar mamma vid samma tid som jag brukar gå och vi ska ändå åt samma håll så det är lika bra att hänga med:)

Dessvärre gör detta att jag kommer cirka en halvtimme innan skolan börjar (vi börjar 8.00) och då är ingen här typ, så jag sitter här ensam just nu...

Sorry för den dåliga uppdateringen, men jag har haft fullt upp med att packa. Vi åkte nämligen hem idag efter en härlig vecka hos mormor. Sportlovet är dessvärre över för min del och skolan börjar imorgon"/

Orkar inteeeeeee...

Vi åkte tåg hem och hade såklart Skrållan med oss och hon skrek som vanilgt i högan sky.

Det finns en sak jag irriterar mig extremt mycket på med min katt och det är att hon ALLTID ska få för sig att göra "nummer 2" i buren om ni förstår vad jag menar.

Hon har redan ett helvete i buren som det är, och då är det som att hon tänker "Men om jag skitar ner buren så finns det ju ingen möjlighet att de låter mig sitta här inne, dom älskar mig ju så mycket".

När hon då inser att detta istället resulterar i att hon får sitta i sin egen skit så skriker hon ÄNNU MER!!!!!

VARJE GÅNG gör hon detta och det är extremt jobbigt för när man har en katt med sig så är det alltid folk som vill titta på katten, och det är samma sak med Skrållan.

De hör hennes urgulliga jamanden och böjer sig ner för att titta på henne och säger med bebisröst "Nämen OOOOOJ vilken söt kissemisse man är och.. Oj då...". *Vanlig röst* "Ni vet väl att hon har bajsat där inne? (ser märkbart äcklad ut)" "Jaaa, det vet vi" säger vi då och ser på när mannen/kvinnan snabbt går därifrån.

SKITpinsamt!!! Dessutom luktar det kattskit vilket är illa bara det!:(

Men jag älskar min katt, så bara för att jag utlämnade henne lite inför bloggvärlden och skämde ut henne så ska jag skriva ett gulligt inlägg när jag hinner där jag berättar om hur underbar hon är:)

Jag är rädd för väldigt mycket, till exempel är jag otroligt mörkrädd och jag skäms inte för att erkänna det. Jag vet inte varför och inte vad med mörkret jag är rädd för, jag känner bara ett allmänt obehag i mörker.

Jag är även rädd att något ska hända mina vänner, att de blir skadade eller sårade. Mår dåligt av tanken att de skulle må dåligt.

Det jag är allra allra mest rädd för är att något ska hända min familj, jag älskar dem så otroligt mycket och skulle aldrig klara av om någonting hände dem. De är de som betyder mest för mig just därför är min största rädsla att något händer dem.

Jag är också rädd för slemmiga djur som typ jättesniglar och sånt, dom är absolut inte farliga och det vet jag mycket väl, men jag knner ett sånt obehag inför dessa. Jag är extremt rädd för ormar och kryp som bits och sticks, jag är en sån där töntig tjej som skriker om jag ser en geting, jag kan inte hjälpa det, jag är livrädd.

Här kommer de utlovade dagarna, och jag börjar med ”En första”.

Jag vet inte riktigt hur jag ska lägga upp detta men kan väl lägga det i lite olika kategorier:

Första gången utomlands: Första gången utomlands ”på riktigt” (jag räknar inte med Danmark, dels för att det är så nära och dels för att det är som ett andra hem eftersom jag är halvdanska) var Tyskland. Jag var i Hamburgh under en vecka sommaren 2007 (om jag inte minns helt fel) tillsammans med pappa och c/o och det var underbart. Hela staden är toppen och vi bodde på ett hellyxigt hotel som hette Kempinski, och jag minns att jag tyckte att det var så häftigt eftersom en James Bond film var inspelad på just det här hotelet! Hela resan var en fantastisk upplevelse och jag har varit där en gång till, senare samma år men då under julen då vi befann oss mitt i julmarknaden som invaderat staden:)

Kempinski hotell

Första gången jag flög: Första gången jag flög var nu i höstas då jag flög hem ifrån Lettland med skolan. Jag satt vid en fönsterplats eftersom jag ville se så mycket av resan som möjligt (dock är ju fönstrena yttepyttesmå!) och det var så vackert! Som ett landskap av marängsviss såg det ut som:) Jag fick dock väldigt lock för öronen så att jag tillslut inte hörde nånting, men det gick som tur var över (med lite hjälp från Lina;))

Första jobbet: Det första jobbet jag hade var på apoteket och det var jätteroligt. Det var en praktikplats som skolan hade ordnat åt oss under en vecka och jag hade sån tur som fick hamna på apoteket. När jag fick reda på det var jag jättebesviken och trodde att det skulle bli hur tråkigt som helst men upplevelsen gjorde att jag seriöst funderade på att bli farmaceut:)

Första benbrottet: Jag har haft väldigt många benbrott hittills i mitt sjuttonåriga liv (10 stycken hittills) och mitt första skedde när jag var 7 år gammal. Min bästa kompis Sandra, som bodde vägg i vägg med mig, hade fått inlines, men eftersom vi var nybörjare så fick vi bara åka inomhus så att vi inte skulle göra illa oss. Dock var olyckan framme vilket ledde till en bruten handled och gips i fyra veckor. Dock vart det ju lite status i min skola att ha gips eftersom alla ville skriva på det, dessutom slapp jag den jobbiga gympan (om gympa ens kan vara jobbigt som 7-åring) så jag led inte sådär jättemycket av att ha gips just då:)

Första instrumentet jag lärde mig: Första instrumentet jag lärde mig var blockflöjt i tvåan och det var extreeeeemt tråkigt. Man lärde sig bara typ ”Till Paris ska jag rida på en gris” och ”Spanien är ett land där man dansar tango”. Det mest avancerade var ”Valpen min”, inte sådär jättekul då alltså.

Har precis haft besök från min kusin och hans familj och det var jättemysigt:)

Just nu taggar jag lite inför melodifestivalen och jag lovade ju att jag skulle skriva lite om låtarna. Jag hörde från playtones och ned, jag missade alltså Linda Sundblad, Simon Forsberg och Sara Lumholdt.

Playtones: Riktig rockabilly låt som jag tror kan gå hem både hos de yngre och äldre. Det finns väl inte så mycket mer att säga om dem mer än att det var rockabilly:)

Shirleys angels: Ganska tråkig faktiskt men en typisk Shirley/shlager-låt. Det känns som att man har hört den förut på något sätt och att den liknar de flesta andra inom samma genre. Kommer förmodligen spelas flitigt på radion i fortsättningen.

Sebastian: Väldigt glad låt. Det låter som något taget från Melody Club eller möjligtvis The Ark. Jag gillar den:)

Sara Varga: Jag har aldrig hört talas om henne förut men hon har en jättefin röst och låten får ett extraplus för att hon sjunger på svenska. Texten gick nånting ”spring för livet om du har det kärt” och är en fin ”visa”. Den skulle nog aldrig slå i Europa, men en fin låt jag gillar. Jag tror hon ”skrällar” ikväll:)

Eric Saade: Låten är bra, men man har ju ganska stora förväntningar på honom sedan Manboy, så jag blev lite besviken, men låten är som sagt bra. Väldigt lik Manboy och refrängen liknar ”Oh mama” med Lili och Sussie väldigt mkt.

Nu ska jag ju då tippa vilka som går vidare men eftersom jag inte hört ”snuttar” på alla låtarna så tippar jag baserat på dem jag hörde.

Till final: Eric Saade och Shirley's Angels, Eric Saades låt är självskriven (enligt mig) och Shirley går nog hem hos schlagerfantasterna:)

Till andra chansen: Sara Varga och Sebastian, jag tror att folket gillar dem helt enkelt:)

God förmiddag min fina läsare! Hur mår ni? Jag mår bara bra, jag och mormor ska gå och äta lunch på ett ställe tillsammans vid tolv tiden ungefär och det ska bli gott för jag börjar bli lite småhungrig.

Sedan under eftermiddagen kommer min kusin med sina två små barn och det ska bli jättemysigt. Den äldsta är cirka 2 år och den yngsta är bara några månader och honom har jag aldrig träffat, så det ska bli jätteroligt!

Som ni kanske minns så skulle en av mina kusiner få barn för ett tag sen, och hon födde en liten flicka för cirka två veckor sedan och hon är underbart söt!

Taggar även lite inför Melodifestivalen ikväll, jag har faktiskt hört lite av några bidragen:) Skriver nog ett inlägg om det senare.

SO LOOOONG:)

Jag kan bli upprörd över väldigt mycket och jag kan lätt hetsa upp mig när jag anser att något är fel, som till exempel igår vid inlägget om Halebop-tjejen som ni hittar här.

När jag ser något som är fel eller orättvist blir jag ledsen inombords Om vi dessutom har en chans att stoppa det som är fel och man inte gör det, så blir jag lite småirriterad.

Jag blir upprörd när folk har en chans att förändra eller förhindra något, men inte gör det. Eller om man typ ser någon ramla på gatan, då HJÄLPER MAN PERSONEN. Detta ser jag som en självklarhet, och det vet jag många andra gör också, men de som inte gör det stör jag mig på. Om det är tio stycken som springer fram och hjälper till behöver kanske inte en elfte och tolfte också göra det, men om personen är helt ensam så tycker jag att man ska göra det.

Jag blir upprörd över orättvisor i allmänhet, av fattigdom, mobbning, diskriminering, förtryck, hatande människor, elaka människor, det som är fel helt enkelt. That really pisses me off...:)

Jag skrev ju om ganska många ögonblick sist och dem kan ni hitta här. Jag berättade ju bland annat om när jag fick reda på att jag skulle få Skrållan, min katt. Nu tänkte jag berätta om när jag fick henne.

Det var fredagen den första oktober 2004 och mamma hämtade mig tidigare från skolan för att vi skulle hinna fram innan klockan blev för mycket. Vi åkte taxi in till stan och hade världens trevligaste taxichaufför som körde oss. Det hör dock inte till historien. Vi stannade vid Södermalm och väntade en stund på min kusin Hanna som skulle vara med. Hon kom tillslut och vi gick upp till lägenheten. Jag hade tidigare bara träffat Skrållan en gång och nu fick jag äntligen träffa henne igen.

Hon var så liten och ynklig (det är hon fortfarande,, men ännu ynkligare) och hon pep förtvivlat och klamrade sig fast vid de tidigare ägarnas kläder. Hon vägrade släppa taget och det var verkligen hjärtslitande att ta henne ifrån dem, både ägarna men även mamman och syskonen.

Vi lade henne i buren och som hon skrek, alldeles panikslagen var hon stackarn. Vi åkte tunnelbana med henne och ALLA ville titta på henne och komma fram och massa, vilket gjorde henne ännu mer panikslagen. Vi kom tillslut hem och direkt när vi släppte ut henne sprang hon till bokhyllan och gömde sig bakom böckerna längst ner.

Både jag och mamma försökte ge henne mat och försiktigt låta henne nosa på oss (man ska inte tvinga sig på dem) men hon var så rädd och bara satt och skakade och jamade. Jag var jätteledsen, min egen katt hatade mig kändes det som, det var ju inte alls så jag hade tänkt mig att det skulle vara. Hon skulle ju hoppa upp i famnen på mig och krypa upp i sängen på natten. Istället låg hon och skakade i bokhyllan, fast besluten om att inte hysa någon som helst värme till oss.

När jag gick och lade mig lämnade jag lampan tänd så att hon inte skulle bli mörkrädd (fattade inte då att katter ser i mörkret) och var lite småledsen när jag gick och lade mig.

Nästa morgon vaknade jag tidigt tänkte genast gå upp för att se var Skrållan låg. Jag var så orolig att hon skulle klämma sig eller fastna någonstans, hon var ju så liten (typ som min hand ungefär). När jag skulle resa mig upp märker jag något som tynger ner mina ben. Då är det Skrållan som har lagt sig i mitt knä för att sova! Lyckan jag kände var OBESKRIVLIG!

Detta är ju lite mer ett minne än ett ögonblick, men det ögonblicket då hon hoppade upp i mitt knä och lade sig och sov, vid det ögonblicket förstod jag att hon hade accepterat mig (oss). Det är ett ögonblick jag aldrig glömmer.

Allt det som jag drömt om innan jag skaffade Skrållan, det har jag nu, gånger 10. Varje natt när jag ska sova så kommer hon så fort jag har släkt lampan och lägger sig antingen på magen eller på armen. Ofta ligger hon och klappar mig med tassen, vilket blir lite småirriterande när hon fäller, men det är så himla mysigt!

Ni som säger ”det är ju bara en katt”, ni vet inte vad ni snackar om! Bara för att reta er som säger ”det är ju bara en katt” så ska jag skapa en egen kategori döpt efter henne. Känn på den ni, hahah!

Ni vet reklamen med tjejen som tittar in i kameran och sjunger om Halebop. Den reklamen har tagits bort nu

Det har varit värsta nätmobbingen mot henne på Facebook och liknande och nu har Halebop bestämt sig för att ta bort reklamen helt och hållet. Jag tycker att hon var skitmodig som vågade göra detta, alla som sitter och skriver sådana elaka kommentarer skulle skita ner sig av blotta tanken att kliva bort från dataskärmarna och ta sig ut i verkliga världen och göra det själva.

Sorry att jag hetsar upp mig, men blir så arg att folk kan hata så mkt bara för att en tjej faktiskt vågar göra något sådant och sen faktiskt gör det ganska bra (hon är varken sångerska eller skådespelerska). Nu säger jag inte att reklamen var den bästa jag någonsin har sett, men jag fattar ändå inte att så mkt hat kan blossa upp, speciellt inte att det (för det mesta) är riktat rakt mot tjejen.

Jag vet att vi är ett fritt land och att alla har rätt att säga vad man tycker, det ska man göra också, däremot förstår jag mig inte på näthatet som pågår, inte bara mot henne och rekamen utan näthat rent allmänt. Det är så onödigt tycker jag. Så sluta upp med att hata och muntra upp varandra istället. Då blur det så mycket bättre vettni;)

Jag har aldrig fattat hur man lägger upp youtubeklipp (otekninsk som man är) men min kompis Arijana visade mig hur man gjorde! Inte bara genom att förklara, utan genom att göra en hel guide på hur man gör med bilder, länkar och text, ja allt! Guiden var jättebra Arrie, och nu fattar jag äntligen hur man gör.

Tack Arrie, du är underbar:)

Jag tänker tillägna den här låten till dig, den är jättegammal, men jag blir på så bra humör när jag hör den här låten, precis på samma sätt som när man umgås med dig Arrie:) Den här är till dig:)

The Script - The man that can't be moved

Jag är ofta rädd att jag ska ångra mig. Att jag kommer att tänka tillbaka och säga, "Varför gjorde jag inte det där?".

Det är klart att det finns saker man ångrar, det tror jag att alla känner, men varför ägna sig åt att tänka på vad man inte gjort. Varför slösa tid på sådant när det finns så mycket bättre saker att fokusera och tänka på så att man mår bättre.

Ändå ska man älta i det gamla och det är något jag är väldigt bra på. Jag kan ofta ångra att jag inte alltid pluggar lika ofta som jag borde, att jag sagt något jag inte skulle sagt, gjort något jag inte skulle ha gjort, eller inte gjort något jag borde ha gjort.

Än så länge är det väl inget livsavgörande beslut jag gjort som gör att jag ångrar mig, det är nog mest smågrejer, och jag hoppas innerligt att jag alltid fattar de rätta besluten i livet så jag slipper gå runt och ångra mig och älta. Livet är alldeles för kort för sådant!

Fokusera på det positiva och lämna skiten bakom dig, minns istället tillbaka det du gjort bra i livet. Då blir det bra:)

Det kommer att komma inte mindre än TRE dagar inlägg på raken nu sedan jag var så fräck att jag hoppade över både igår och dagen innan.

Här kommer den första, nämligen mitt favoritminne. Det känns som att denna går hand i hand med ”Ett ögonblick” men jag ska försöka variera mig lite.

Jag har så många bra och ljusa minnen så det är så otroligt svårt att välja, men ett väldigt häftigt minne var nu i våras tillsammans med min älskade vän Lina och vi var i Paris. Hela resan till Frankrike med skolan hade varit helt underbar och dagen innan var vi i Brugge i Belgien (Minivenedig, bokstavligen) och åt massa choklad och sånt (mon ami Cindy var också med), heeelt underbart. Dock var jag väldigt ledsen vid den tiden eftersom mormor hade fått en hjärtattack (den första av de tre hon fick under 2010) och jag var så otroligt långt bort ifrån henne...

Iallafall. Dagen vi tillbringade i Paris var så perfekt, den kunde nästan inte varit bättre. Det var den första riktiga vårdagen på hela året (för mig, med vårdag menar jag att kunna ta av sig jackorna o.s.v.), solen sken, körsbärsträden blommade med sina vackra puderrosa blommor, solen sken och vi var i PARIS for Gods sake! Det kunde nästan inte bli bättre som sagt och vi gick runt i den underbara trädgården vid Louvren och åt kulglass och njöt av solens varma strålar med Eiffeltornet (tornet man drömt om sedan man var liten) i bakgrunden.

I början kunde jag inte fatta att jag faktiskt befann mig där jag gjorde, jag var i PARIS, staden av kärlek och mode (typ). Det var när vi satte oss på en parkbänk vid själva Eiffeltornet som jag insåg vart jag var, och den känslan var så otroligt mäktig. Från och med nu ÄLSKAR jag Paris, människorna, byggnaderna, naturen (vid louvren iallafall), butikerna (love them),det som händer på gatorna; mimarna, dansarna, mumierna, ”statyerna” ja allt!!!

Det var den allra första gången jag var i Paris, men definitivt inte den sista. I LOVE PARIS!

Det lite småroliga var att när vi i Paris hade det så varmt och soligt, så var det tydligen snöstorm i Sverige:) Det kändes ganska kul:)

Inte i Paris på denna bilden, men nånstans i Frankrike iallafall utanför en Katedral. Tycker att bilden är så härlig!

Det här är inte heller i Paris, utan i Belgien i staden Brygge, vattnet bakom är kanaler som funkar precis som kanalerna i Venedig (typ, det ser typ likadant ut iallafall). En helt underbar stad jag mer än gärna besöker igen. Här är Lina (hon hade då färgat håret brunt) och Cindy:)

Det här är i Paris, och vi har nästan precis anlänt och börjat vackla oss ut i den stora staden:)

En mimare som var hur rolig som helst och som mer än gärna ställde upp på roliga kort!

Här var vi på shoppingjakt, vi köpte dock inte klänningarna vi har på oss, även fast de var fina.

Det här är Lafatýette, tagen från typ fjärde våningen har jag för mig. Det är det mest otroligaste shoppingcenter jag någonsin varit på! Magiskt

Vi sitter på en bänk precis framför Eiffeltornet och det var på den här bämnken som jag verkligen förstod att jag var i Paris. Vi ger Nille en jättepuss, Louise stoppade ned honom i min väska med meddelandet "jag vill ut i världen" så vi hade med oss honom vart vi än gick och tog kort med honom under hela resan :)

Jag köpte en basker för att smälta in, gick runt med den nästan hela dagen (ursäkta den drogade minen)

Här är vi i Eiffeltornet allra högst upp. Mäktigt! Denna bild får avsluta bildspelet, har typ massa fler bilder, men inte på denna datan tyvärr. Dom här får räcka för att sammanfatta dagen:)