Dom flesta vet väl vad det är jag saknar, och det är ju såklart min pappa. Jag saknar honom så enormt mycket så det finns inte.

Han bor ju som sagt i Danmark vilket som tur är ganska nära, men i och med att jag går i skolan så kan jag inte åka och hälsa på honom så ofta jag skulle vilja, och det är väldigt synd...

Han kommer och hälsar på mig och jag honom några gånger om året och det är så härligt, men att skiljas åt är så jobbigt. Det går ju bra och så, men jag blir alltid så ledsen och så har det alltid varit. Dock var det ännu värre när jag var liten då jag kunde gråta mig till sömns flera dagar innan vi skulle skiljas åt.

Jag älskar honom så mkt och det är just därför jag saknar honom så mkt. Och det är ju bra att man saknar, det visar ju verkligen att man gillar personen och att man bryr sig. Saknad är otroligt jobbigt, men det gör det ju så mycket bättre när man väl träffar personen igen:) Inget negativt som inte för något gott med sig, även om det är svårt att tro så stämmer det;)

Jag älskar dig pappa, även fast du inte vet hur man använder en data så älskar jag dig:)

Btw, han var ju sjuk i lunginflamation under förra veckan, men han mår som tur mycket bättre nu. Då blir fröken Stina Lise GLAD!:)