När alla vi småtjejer satt och målade och pysslade så skulle alla ALLTID säga vem man var kär i, samtidigt som man möttes av kommentarer som "Blääää, han äter ju maskar" (det var en unge som gjorde det) eller "Jaaaa, han är jag också kär i" o.s.v. och Emil var den killen nästan alla var kära i. Det blev dessvärre inte vi två, har för mig att han krossade mitt hjärta genom att gifta sig med en annan (bröllop var skitpopulärt på mitt dagis) hehe:)

Det är väl det första jag kan minnas. Däremot har jag aldrig upplevt den där stora "om-jag-inte-får-vara-med-honom-kommer-jag-att-dööö" kärleken. Jag väntar fortfarande på att prince charming ska komma och rida iväg med mig på sin ädla springare i solnedgången... eller inte:)

Det får mig att tänka på Shrek, har inte sett den sista filmen än... någon som vet om den är bra?