Kärlek för mig är att få vara med de jag älskar. De är de som får mig att må bra, de ger mig så mycket kärlek och glädje. Utan dem skulle jag vara en väldigt olycklig människa. Dock behöver ju inte bara vara kärlek bara till sin pojkvän, vänner eller familj, jag tror nämligen att kärlek också finns genom goda gärningar och tankar. Det behöver inte vara något stort som att man helt plötsligt sjunger en kärleksserenad åt en främmande på konsum, istället bara ett enkelt leende, hälsning eller liknande räcker. Nu ska man ju inte övertolka detta och tro att varje leende från någon är en kärleksförklaring, men det är god gärning. Om man får ett leende så ler man automatiskt tillbaka, vilket gör en gladare, utan att man riktigt tänker på det. Personen som log har gjort den andra personen glad, utan att den leende tänkt på det. Man kan på så sätt säga att vi genom att le blir glädjespridare, folk blir gladare genom en god gärning, och att sprida glädje är kärlek.

Nu lät det här säkert jätte cheesy o.s.v. men jag tycker att det är viktigt att sprida glädje och vara en god medmänniska, och det är ju så enkelt. Det extra fina finns i det lilla, det gäller bara att inse vad det lilla är för att kunna hjälpa till att göra vår planet till en bättre värld att leva i. Det är kärlek för mig.

Nu blir ju inte allt bättre bara genom att le, så dum är jag inte, men man blir gladare av att se någon le, det är något som bevisats många gånger om (läs Stafan Einhorns böcker så fattar ni).