Torsdagen - avsked
På torsdagsmorgonen när jag vaknade var jag bokstavligen en zombie, jag ska inte säga att jag inte är van vid att vara uppe länge på kvällarna för det är jag, däremot är hela veckan totalt utmattande. Man är i en sån konstig situation och måste hela tiden hålla reda på sin gäst, ha ansvar för den, se till så att den inte är hunrig eller törstig och se till så att de inte springer iväg och att de hittar och hålla koll på vart de ska nånstans och vart man ska mötas och planera så att allting går rätt till. Nästan lite som att ha ett eget litet barn! Dock har jag älskat att vara värd och jag har haft det hur kul som helst!
Iallafall så gick vi upp tidigt på morgonen och Vilda packade klart. Sedan skulle mamma till jobbet och mamma och Vilda sa hej då, vilket såklart belv lite småsorgligt.
Därefter kom min morbror och körde in oss. Medan vi hade lektioner skulle letterna lyssna på en redovisnning av en kille som varit i Sfrika och hade redovisningen som projektarbete (om jag minns det rätt). Sedan satte vi oss i skolcafeterian Ugglan med våra letter och satt mest utan att säga så mkt, alla var så sjukt trötta. Klockan blev tio och det var nu dags för oss att ta avsked. Även om ingen grät var det väldigt sorgligt, det är ju inte helt säkert att vi kommer träffa dem igen (om de inte är med i utbytet nästa år igen). En massa gruppfoton och kramar blev det plus en massa lyckönskningar till framtiden.
Tillsist åkte de iväg och jag fylldes av en känsla av både tomhet, lättnad och trötthet. Tomhet eftersom allt skulle återgå till "det ormala", orkar inte med läxor och prov nu, kan man inte bara skita i allt? Lättnad eftersom man inte längre hade det här ansvaret och förväntningarna på sig och att man nu kunde slappna av. Trötthet av all utmattning jag skrev om innan.
Hela den här upplevelsen har varit hur häftig som helst och jag är så otroligt glad över att jag gjorde det och att jag valde som jag gjorde. Jag har fått träffa en massa nya helt otroliga människor och fått så många nya kompisar. Helt underbart helt enkelt, vet inte mer hur jag ska uttrycka mig, älskar att skolan ger oss den här möjligheten och att detta är en tradition som får fortsätta i många år framöver eftersom att det är en så positiv upplevelse som gör att man växer som människa något helt enormt samtidigt som du har det hur kuln som helst! Återigen; Underbart!
Om du lyckats läsa dig igenom hela denna texten så säger jag bara; Bra jobbat! Jag själv hade slutat efter bara några rader, men jag känner att jag vill skriva av mig om den här upplevelsen så att jag aldrig glömmer. Eller att jag skriver om vissa smådetaljer som jag glömt men sedan kommer ihåg medan jag läser:) Här kommer nu sluteligen lite bilder som får avsluta hela karusellen:
En planch som vi skrev på när vi var i Lettland och nu hade de tagit den med sig hit till Sverige så att vi skulle skriva på den här
Jag och Vilda precis innan hon vi går iväg till bussen
On the way to the bus...
Sista bilderna med Lettlandsgänget...kommer sakna er allihop!
Ni ser killen som är allra högst upp till höger (hans huvud som är högre än alla andras). Kvällen innan hade jag av misstag råkat hälla cocacola i hans knä på hans byxor så jag skämdes IHJÄL!!!! Jag sa förlåt typ en miljon gånger och han skrattade väl mest lite åt det och sa att det var lugnt och att han inte blev sur, fast efter att det hände så flyttade han sig flera meter bort ifrån mig... Not so happy afterall....
Tack allihopa, good bye latvians!:)
Kommentarer
lina
hahha låter som att du typ tagit hand om en hund :D och skäms inte över colan ;) <3
2011-03-28 10:19:57
10:19:57
