Nu har det varit tyst ett tag, men det har varit så otroligt intensivt den senaste tiden i skolan så jag har helt enkelt inte orkat prioritera bloggen. 
Men nu är jag här i alla fall och kan meddela att jag klarat mitt första läsår på universitetet! Jag vill inte låta som att jag skryter eller så för det gör jag verkligen inte, MEN! Jag är otroligt stolt över den resa jag påbörjade i augusti förra året. Mot alla odds tog jag beslutet att lämna allt jag någonsin kallat min trygghet för att kasta mig ut i det okända utan att ha någon aning om hur det skulle gå. Jag hade aldrig tidigare varit i Norrköping och kände ingen (förutom obbe som bodde i samma korridor, haha!) och hade ingen jag kunde söka tröst hos när jag som mest behövde det. Jag har nog aldrig varit så rädd och haft en sådan ångest över något i hela mitt liv, ni som känner mig vet nog vad jag talar om.

Det har varit jobbigt och tufft och flera gånger har jag underat vad fasiken det är jag hållt på med. 

Sakta men säkert började jag dock skapa mig ett liv här. Jag fick lära mig att bo själv, bli självständigt och ta hand om mig själv på ett helt annat sätt än jag någonsin gjort tidigare. 
Jag träffade nya människor, fick kompisar och har gjort en hel del saker jag aldrig trodde att jag skulle våga.

Nu trivs jag otroligt bra och har en fin kompiskrets jag faktiskt gör det mesta med.

Om jag hade vetat det när jag först kom hit hade jag inte alls varit så rädd och nervös som jag faktiskt var. Jag var bokstavligen ett vrak. Jag har lärt mig så otroligt mycket om mig själv och har vuxit så mycket som person vilket gör mig så glad. 

Jag vågade och jag kämpade, och det är jag helt galet stolt över.

Bara det är en vinst i sig.