Vi har haft riktigt fint väder här i Norrköping den senaste tiden och det har varit jättehärligt! Igår var det så fint så jag och några kompisar gick och köpte kulglass och fikade på Solsidan, som är en helt underbar liten uteplats och fik med fin utsikt över vattnet med en massa hamockar (det var där jag och mamma åt glass!).

När jag vaknade i morse ösregnade det dock. Och åskade. Och blixtrade. Så mycket att strömmen gick! Jag fick typ panik och ringde mamma, haha typ som att hon skulle komma hit och fixa det! Mitt emot Dalkarlen (där jag bor) ligger en kontorsbyggnad. Efter noga observationer har jag lyckats räkna ut (ja, jag använda miniräknare för att kunna dra denna slutsats) att deras arbete består av cirka 90% stillasittande framför datorn. Just därför var det extra kul att se hur alla sprang runt som i panik när strömmen gick. Och jag bara skrattade åt dem!

Som ni alla vet så älskar jag regn så för mig var det ganska okej, men det kan man ju inte säga till folk man inte känner som kommer fram och småpratar.

 

Typ
Hon: "Usch vilket oväder! Det som var så fint igår!"

Jag:  "Aa, fast asså jag gillar faktiskt regn. Jag tycker att det är jättemysigt."

Hon: "Jaha, jaså. Ja okej, det kan man ju också tycka..."

Jag: "Ja..."

*AWKWARD SILENCE*

 

Då är det mycket enklare att bara hålla med. Och sen typ yrka på lite och smöra så att man verkar trovärdig.

Typ 

Hon: "Usch vilket oväder! Det som var så fint igår!"

Jag:  "Ja, usch ja! Jag avskyr regn. Det är det värsta jag vet! Som tur var tog jag med mig paraplyet annars hade jag nog vänt hem igen."

Hon: "Ja det var tur det. Jo, jag glömde ju mitt hemma. Tacka vet jag regnjacka. Men du, nu måste jag kila! Men det var trevligt att träffas, ha en bra dag!".

Jag: "Tack detsamma! Hoppas du inte regnar bort i rusket!"
Hon: "Haha, nej vi får hålla tummarna!".

Kolla, sååå mycket bättre! Fast man måste hitta en balans så att man inte verkar överdriven och sarkastisk. Då kan det lätt bli lite småjobbigt.